Välkommen !

Detta är början på mina tankar om poliken.
Det kanske inte hänger ihop allt än, det får ni ha överseende med.
Det som fått mig att börja skriva och ironisera är de nya sjukförsäkringsreglerna och den orimliga förföljelse av alla sjuka.
Min önskan är att vi kan skapa ett bättre samhälle.
_____________________________________________________________________________________________________

Tyvärr har inte jag skrivit detta:

Finns kommunen?

Då tar jag den.
Så sade Sissela Kyles mamma lite uppgivet efter att omsorgshandläggaren presenterat en katalog med 113 möjliga alternativa vårdentreprenörer. Jodå, 113 stycken. Underbara valfrihet! Tänka sig att det finns så många inriktningar av vårdinsatserna. För de är väl alla unika i sina upplägg?

Fast vid närmare eftertanke:
Hur ska de äldre kunna orientera sig bland alla dessa alternativ? Hur vet man att nummer 37 på listan är bättre än nummer 76?

Och hur stor omsättning kan respektive företag räkna med om de ska dela "kundunderlaget" med 112 andra?

Vilka realistiska möjligheter har de små entreprenörerna att anpassa sig efter vårdtagarens behov? De lär inte kunna byta ut person A mot person B när personkemin mellan hemhjälpare och vårdtagare inte fungerar.

Hur stora resurser kan alla dessa små entreprenörer avsätta för personalens kompetensutveckling?

Hur stor del av dessa företags intäkter spenderas på marknadsföring? För att hålla sig kvar på marknaden krävs klatschiga formuleringar snarare än kvalitetssäkrad verksamhet.

Vad kostar kontroll och övervakning av alla dess lycksökare?

Svaren ligger i öppen dag. De som tjänar på denna maniska privatiseringsvåg är de företag som lyckas slå sig fram. Förlorarna är företagare och anställda i alla företag som slås ut.

Och de stora förlorarna är förstås de gamla som behöver omsorg.

Men vem bryr sig om dem? Den nyliberala ideologin har företräde. För det går väl ut på att tjäna pengar? På allt som man kan tjäna pengar på?

Urban Lundin

Ur KatrineholmsKuriren